Zero Waste är inte längre bara en gräsrotsrörelse. Istället har det blivit tydligt för allt fler beslutsfattare att low/no waste-principer är det enda som kan rädda människans existens i en värld där vårt eget skräp hotar att begrava oss levande.

Visste du till exempel att

• 99 procent av allt du köper blir till avfall inom 6 månader?
• Vår konsumtion har redan skövlat 30 procent av planetens resurser?
• Sopförbränning släpper ut mer av världens giftigaste substans än någon annan källa?

Konsumtionen som skulle göra oss alla lyckligare har istället försatt hela vår i-landscivilisation i kris. Vart vi än går möter vi numera en barriär: från klimatkris till minskad upplevd lycka. Jorden dräneras på sina resurser och får sina ekosystem rubbade. Peak oil, en alltmer tidigarelagd Overshoot Day,  mer plast än fisk i haven redan 2050 är faktum vi påminns om nästan varje dag, men som många ändå väljer att ducka för. Faktum är att vi måste alla börja leva Zero Waste om det ska funka framöver. Ändå är det inte särskilt många som gör det. 

Varför?

Bekvämlighet. Förnekelse. Okunnighet. Det är jobbigt att inse att det krävs stora ansträngningar även på individnivå för att rädda världen. Dessutom finns hinder i form av bristande resurser. Alla länder och städer har inte publika återvinningsprogram eller kompostmöjligheter. Kanske inte ens en fungerande rutin för bortforsling av avfall.

Zero Waste som ett icke förhandlingsbart alternativ.

I i-länderna måste vi skära ner 90 procent av vår konsumtion om mänskligt liv på jorden ska fortsätta att existera i framtiden. Var man och kvinna och alla däremellan kommer bli tvungna att praktisera en livsstil som baseras på Zero Waste – avfallsminimering. Det betyder att livet som vi känner det aldrig kommer att bli detsamma igen. Vi behöver göra oss av med vår invanda linjära konsumtionsmodell där vi först utvinner jungfruliga material, förädlar dem, producerar en vara, förpackar den, skickar till försäljning, konsumerar den och därefter slänger den.

Tacka sjutton för att många huvud sticks ner i sanden. Konsumtion är den grund vårt västerländska samhälle bygger på: utan konsumtion kollapsar ekonomier, människor blir arbetslösa och statusmarkörer försvinner.

Utan konsumtion blir vi vilse, inte bara i pannkakan utan även i oss själva. Vi är konsumenter. Vi är födda, uppfostrade och uppmanade till att shoppa. Så vilka blir vi utan ständigt nya grejer?

1. 99 procent av allt du köper blir till avfall inom 6 månader.

När du köper något är du indirekt ansvarig för så mycket mer än själva produkten. Allt skräp som skapas vid materialutvinningen, raffineringen, tillverkningen, förpackningen, transporten och försäljningen inkluderas också i ditt klimatavtryck. Det betyder faktiskt att 99 procent av allt vi köper måste hanteras som skräp inom ett halvår efter själva produktionen. Hur sjukt är inte det?

Visste du att för varje hundra kilo som tillverkas av en vara så går det åt motsvarande 6 500 kilo resurser för att skapa just den varan? Den färdiga produkt som du köper är alltså bara “toppen av avfallsberget”.

Till exempel går det nästan två miljoner ton gruvavfall per varje ton guld som utvinns. Det kan översättas till 20 ton gruvskräp för varje vigselring. Förutom den uppenbara sensmoralen i att vara återhållsam med de antal gånger du förlovar dig, betyder det också att du måste vara uppmärksam på det dolda avfallet.

Avfall Sverige har nyligen lanserat en kampanj för att synliggöra just detta. Läs mer om den här: Skräpet du aldrig ser. Så här mycket väger ditt avfallsfotavtryck.

2. Vår konsumtion har redan skövlat 30 procent av planetens resurser.

År 2018 tog vi globalt 55 miljarder ton resurser från planeten i form av biomassa, fossil energi, metaller och mineraler. Det är över tre gånger så mycket som vi borde. Trots mänsklighetens korta existens sett till jordens totala ålder har vi till dags datum skövlat 30 procent av naturresurserna som aldrig kan komma igen. Här är några exempel:

• 80 procent av jordens urskogar är borta.
• 2 000 träd i minuten skövlas i Amazonas regnskogar.
• 75 procent av det globala fisket är totalt utfiskat med rubbade ekosystem till följd.

Om alla människor levde som vi gör i Sverige skulle vi behöva 4,2 jordklot för att garantera vår resursförsörjning. Det betyder att i år inföll den svenska Overshoot Day redan den 4 april och vi ligger därmed med på topp 10-listan över länder med störst ekologiskt fotavtryck per person.

Om den här planeten ska överleva och vi ska kunna leva hållbart i framtiden, kommer i-länderna att behöva skära ner sitt nyttjande av naturresurser med så mycket som 90 procent. Men för närvarande rör sig världskonsumtionen i en helt annan riktning. Antalet konsumenter och den enskilda konsumtionstakten växer för varje sekund.

Storleken på den globala medelklassen som 2009 bestod av 1,8 miljarder människor kommer år 2020 vara uppe i 3,2 miljarder. Om bara två år, år 2020, kommer därmed vårt resursutnyttjande att ha ökat med 50 procent och vara uppe i över 80 miljarder ton.

Det är fullkomligt ohållbart.

Läs också: Grannar, vårt soprum börjar allt mer likna ett altare för överflöds-konsumtion.

För att klara av att minska vårt samlade ekologiska fotavtryck räcker det inte med att du och jag som konsumerar håller koll på att grejen är fair trade-märkt eller ekologisk. Vi måste även ta reda på hur det dolda skräpet ser ut: kräva svar på och väga samman metoder för materialutvinning och produktion, frakt, paketering och försäljningskanaler. Samt vilket skräp som genereras under vägen.

En omöjlighet att hålla koll på? Kanske. Men också en möjlighet att synliggöra för den som vill förändra världen på riktigt.

3. Sopförbränning släpper ut mer av världens giftigaste substans än någon annan källa.

Inte ens i sopförbränningen går skräpet upp i rök. Eller jo, det gör det. Men inte på ett ofarligt sätt. Trots att vi i Sverige har moderna förbränningsanläggningar för vår sophantering så släpper förbränning av sopor ut ämnen i luften som inte är bra för miljön. Så även om rökgasrening och förbättrad förbränningsteknik i stor utsträckning har kunnat begränsa utsläppen, så ger avfallsförbränning ändå upphov till utsläpp av tungmetaller som bly och kvicksilver, miljögifter som dioxiner samt försurande ämnen som svaveldioxid. Till exempel är förbränningsugnar den enskilt största källan till dioxin-utsläpp. Och dioxin är den giftigaste substansen som människan någonsin skapat.

Genom att minska mängden sopor vi förbränner skulle vi kunna minska dioxinutsläppen redan idag. Och att minska förbränningssoporna kan vi absolut åstadkomma med en gnutta bättre sopsorteringsmoral. I det brännbara ska du typ bara slänga kuvert, blöjor och tejp. Resten ska återvinnas eller komposteras. Komposterbart material kan omvandlas till kompost, antingen för dig själv eller för det ekologiska jordbruket, och återvinningsbara material kan omarbetas till nya produkter, utan att behöva utnyttja jungfruliga resurser.

Den här videon går på ett snabbt och enkelt sätt igenom nackdelarna med sopförbränning:

Återvinning hjälper absolut till för att spara på jordens resurser, även om återbrukbara artiklar snarare än återvinningsbara engångsgrejer förstås är att föredra. Men tyvärr kommer inte återvinning i sig själv att vara tillräckligt. Just precis därför att varje produkt har genererat så mycket skräp som vi aldrig behöver se längs med produktionskedjan. Jag vill inte verka pessimistisk, men hur mycket du än återvinner kommer du aldrig komma till botten med problemet – det dolda skräpet.

Att skicka material till förbränning kostar också pengar, särskilt om vi slänger allt i samma påse och inte skiljer komposterbart och återvinningsbart avfall från det som ska till förbränning. Förbränning av sopor är ett dyrt sätt att göra oss av med det oönskade skräpet.

Läs också: Podlyssna på Kjellsorterat. Återvinningsradio när den är som bäst.

Källor: , http://www.theworldcounts.com/counters/shocking_environmental_facts_and_statistics/negative_effects_of_consumerism, https://ejatlas.org/conflict/panyu-waste-incineration-project-guanzhou-china, http://www.no-burn.org,